vickanholly

                                               


Jag vill bara uppmana alla som äger en egen tvättmaskin, Att vara tacksamma!!!

Vi bor i ett stort hyreshus med gemensam tvättstuga i källaren dvs många som tvättar i samma maskiner. För tillfället är jag i STORT behov av att tvätta. Och jag ser inte fram emot att konka ner tvättberget tillsammans med Algot tre trappor ner och sen genom en ca. 20 meter lång korridår för att sen springa upp och ner för upphängning och påfyllning och hämtning. Jag vill inte låta otacksam, jag vet att det finns de som har det värre, men man har ju en tendens att titta på de som har det bättre och längta efter t.ex en egen tvättmaskin. Eller tänk å få ha en egen tvättstuga som är ren och fräsch och som inte är upptagen när jag behöver den. 

Nu ska jag göra det som grabbarna här hemma redan gör, SOVA.

Jag var så taggad förra året, jag skulle satsa på löpningen och lagom till september vara i fin form och vara med i borås eget löparevenemang, Kretsloppet. Men jag hann bara ta mig runt milen en gång sen fick jag den underbara nyheten att jag var gravid, Fantastiskt!!!, men löpningen försvann från kartan så att säga.
Jag har sparat den där taggade känslan hela tiden och tänkt och varit inställd på att vara med i år, men vem kunde ana att det skulle vara så svårt för alla bitar att falla på plats samtidigt för att man ska kunna komma ut å springa lite. Först att man ska få klartecken från barnmorskan, att Algot ska vara nöjd och belåten, att mannen ska vara hemma, att det ska vara rätt väder, att man ska ha lust, att...ja ni kanske fattar...om det var svårt att ta sig ut innan så har det blivit ännu svårare nu. Jag har varit ute några gånger sen Algot föddes, men att jag skulle var med i Kretsloppet redan i år har jag släppt för ett tag sen, det är bara orimligt. Men en dag ska jag gör det!